Hand in glove

En riktig j-a skitdag. Det började med att jag lyckades med konststycket att förväxla råvaror till frukosten - igen. Istället för solrosfrön blev det gröna linser. Ooops. Det tog tio minuter att pilla bort dom.
Hemma en kort sväng på lunchen, hade handlat lite. Öppnade skåpet för att ställa in en påse vetemjöl, varpå en annan förpackning med linser (röda den här gången) välte ut på golvet. Är det mitt fel att vårt kök är designat för jättar, med skåp så höga att en medellång kvinna inte når? Tog väl tio minuter att sopa upp alla...
Sedan satt jag minst en kvart och försökte komma fram till Telia för att personligen framföra att jag är djupt missnöjd med att vi varit utan fungerande telefon i fem dagar. Och eftersom iphone-skärmen släcks ner efter en stund råkade jag trycka bort samtalet av misstag, strax innan det blev min tur. Aaaaaarghh.
Och ja, tydligen har Telia sina toppar mellan tio och elva på förmiddagen och fyra och sex på eftermiddagen. Tydligen är dom medvetna om det också. Så min fråga är: VARFÖR I HELVETE SÄTTER NI INTE MER BEMANNING DOM TIDERNA DÅ?
Lägg därtill en all-day-huvudvärk som inte gett sig trots tre Ipren, ryggont och allmän känsla av krasslighet.
Tur att det finns pepparkakor att trösta sig med.
Godnatt.

Om jag aldrig ser linser igen är det too soon.

Nu är det snart skyltsöndag. Här i stan har man Tomteparad. Ett i min uppfattning mycket överskattat evenemang som består av en musikkår som paraderar med allehanda utklädda tomtar och så sitter luciakandidaterna på ett flak och vinkar åt folket och hoppas på röster. Rätt underhållande var det i och för sig den gången då en hel skolklass var utklädda till adventsljus. Alla hade vita nattlinnen och en vit strutmössa som skulle föreställa lågan. Jag förvånades över att lärarna inte noterat den rysliga likheten med Ku Klux Klan...

Jag har vägrat närvara i flera år nu. Minns den gången vi ställt oss på en bra plats i god tid så att barnet skulle få se tomtarna. Precis när musiken hördes och paraden närmade sig sprang en massa hysteriska pensionärer ut framför oss och skymde därmed sikten för dom små åskådarna. Året därpå blev det ett sånt tumult att folk blev knuffade och någon höll på att ramla rakt på barnvagnen där 5 månader gamla bebisen låg. Nuförtiden beskådar vi möjligtvis spektaklet från fönstret när dom passerar. Det räcker utmärkt väl.

I staden jag växte upp hade man förresten ingen officiell Lucia. Istället utsågs Årets Snövit. 8 kandidater, ålder ca 13-15, kunde beskådas i lokaltidningen och man fick rösta på vem som var mest Snövitig. Hur man nu avgör sånt? Förmodligen var det den sötaste som vann. Eller, förmodligen ännu troligare, flickan med mest släktingar och vänner. Dom andra flickorna fick då bli dvärgar. Öh, hur kul kan det ha varit? Nu hade jag ändå aldrig kommit på tanken att anmäla mig till någon som helst skönhetstävling. Men att bli utsedd till Prosit eller Butter och stå och läsa varsin fyraradersvers på torget framför hela stan, nej jag hade nog hellre DÖTT än att utsättas för det traumat..

I helgen ramlade jag och D in på ett kafé/orienteringsklubbstuga. Vi skulle bara ta en kopp kaffe men hamnade mitt i värsta julbasaren. En vecka före första advent.
Dom hade redan klätt julgranen och allt.
Och leopardkvinnan i förra inlägget berättade att hon börjar med julgran i oktober och slänger ut den i slutet av november. Vad är det för poäng med julgran i oktober?
Jag tycker bättre om advent än julen, som är allt för mycket förknippad med köphysteri och stress. Advent är mer laid back, lite mysigt. Utan adventsljusstakar, glögg, lussekatter, pepparkakor och tända ljus skulle vi nog inte orka med december.
Speciellt i den här snöfattiga delen av landet blir det väldigt mörkt och dystert annars.
Men det är speciellt just för att det är under en begränsad period.
Är det bara jag som tycker att allting bara flyter ut och därigenom förflackas? I tider med krav på instant  pleasure orkar ingen vänta på något, allting ska finnas tillgängligt alltid. Semlor i november och kräftor i mars. Men måste vi ta ut allting i förväg?
Kan det inte finnas något vackert och skönt i själva väntan?