Hand in glove

Åh vad dålig jag varit på att uppdatera sista tiden. Det beror på att:
Det varit jättestressigt på jobbet.
Mamma fick en stroke och hamnade på vårdhem.
Pappa har behövt extra hjälp.
Och det lär bli värre innan det blir bättre för till årsskiftet flyttar vi till nya lägenheten.
Den här veckan tar jag i alla fall igen en del jag missat. Som nattsömn. Och vara social.
Till helgen reser vi till Stockholm på en minisemester. Där ska jag bland annat träffa fina bloggvänner för första gången.

För övrigt kollade jag precis på Så mycket bättre. Mest för Pughs och Olles skull.
När Olle Ljungström flyttade till Sollebrunn, där jag jobbar en gång i veckan, var det en stor grej för mig och Josefin. En levande poplegend. I Alingsås! Nu har jag stött på honom flera gånger på biblan, jorå. (Med betoning på på, inte stött.) Har visat honom hur man lämnar tillbaka i automaten, jorå. Vi är nästan kompisar. Jorå. Eller nej, han vet inte vem jag är.
Men ändå. Han är en ikon.
Och Pugh... I tonåren var min kompis A fullständigt besatt av honom, på gränsen till stalker. Jag gillade honom också men inte riktigt på samma sätt. När han uppträdde på Bogrens i Skövde där vi bodde, häckade vi utanför efteråt i hopp om att träffa honom. Det gjorde vi inte. Däremot fick vi ett långt samtal med hans mamma som var hur trevlig som helst. Tydligen hade jag fått lite för mycket i mig och underhöll, med stora yviga gester, om hur Ying och Yang kämpar mot varandra. Har jag fått höra i efterhand. Öh... Nåväl, det är väl glömt och förlåtet nu hoppas jag.
Och visst gjorde Miss Li en fin cover på en av hans allra bästa låtar?

Har varit och tittat på lägenhet. I morgon ska jag lämna besked huruvida vi vill ha den eller inte. Nu försöker jag rada upp för- och nackdelar.

-  Längre till jobbet. Från 3 minuters gångväg till ca 6. (Vilket betyder 3 minuters kortare sovmorgon.)
+ Närmare till bolaget. Och missionskyrkan. Fast vänta... det sista var visst ett minus.
- Fula linoleumgolv. Kan man leva med linoleumgolv när man vant sig vid parkett?
+ Högt i tak. Stort, luftigt och gammaldags charm.
- Dyrare.
+ Fast inte så mycket. Och 30 kvm större.
-  Mindre och inte lika fräscht kök. (Jag älskar mitt nuvarande kök!)
+ Gästtoalett.
+ STOR uteplats med tak, utan insyn. Gud vad jag saknat balkong eller uteplats!
- Slitna tapeter.
+ Vi får antagligen omtapetserat.
+ Lugn, enkelriktad gata = inga nattliga nöjesåkare/Volvoraggare från Sollebrunn.
+ Extra sovrum för besökare. Vilket kan behövas med tanke på att vi har sammanlagt fem barn, varav fyra bor utomlands.
+ Did I mention the uteplats?

Känner saknaden efter min mamma trots att hon fortfarande lever. Långsamt vandrar hon in i glömskans dimmor och det finns ingen väg tillbaka, bara längre in. Det har gått gradvis, vilket på sätt och vis är skonsamt för vi har fått tid att vänja oss vid tanken.
Nu är hon inlagd på korttidshem. Dels för att vila men också för att avlasta pappa som länge fått dra ett tungt lass fast han själv inte är helt återställd efter en stroke.
Men det är inte lättvindigt att lämna bort sin livspartner på ett hem. Trots att pappa inte längre hade något val har han dåligt samvete och känner att han övergett henne. Som igår när mamma var på sjukhuset för att få behandling. Eftersom hon är glömsk trodde hon att hon skulle få åka hem efteråt men skjutsades i stället tillbaka till boendet. I vanliga fall snälla och fogliga mamma blev upprörd och vägrade betala taxin, hon var ju inte hemma! Sedan ringde hon pappa och berättade att hon blivit inlåst och bad honom ringa polisen: Så här får man väl inte göra med folk? Hon blev arg och besviken när han inte ville ringa polisen och förklarade att hon gått med på att vara där ett tag för att vila sig.
Det är hjärtskärande och omskakande för oss alla. Och jag tänker på när mamma lämnade mig på dagis och hur jag stod och storgrät vid grinden i hopp om att hon skulle vända tillbaka och ta med mig hem igen. Jag kunde inte alls förstå varför jag skulle vara där. Säkert grät hon inombords då, men hade inget annat val... Det måste kännas lika obegripligt för henne nu. Men sådan är livets gång. Livets grymma gång.