Minns ni kvällstidningsrubrikerna om "sommarmord" på 60-90-talet?
Varje sommar var det minst en ung kvinna som miste livet för att hon hade kort klänning, var ute sent på natten eller bara råkade vistas utomhus. Just att det kallades sommarmord antydde att det var naturens gång, en tragisk men oundviklig följd av att män inte kan tygla sina lustar när kvinnor går omkring lättklädda .
Inget man kan göra något åt, bara sånt som händer. Sommarvärme = ond bråd kvinnodöd.
Stanna helst inne om du vill vara helt säker för manligt beteende går inte att ändra på.
När folk idag pratar om våldtäkter och sexuella trakasserier som om det var ett nytt fenomen, hittills okänt i "vår svenska kultur" är det många kvinnor som varit med ett tag som förvånat utbrister: WHAT?
Precis som det inte alltid funnits tafsare, våldtäktsmän och blottare? Det fanns nästan inga invandrare i staden där jag växte upp, men gott om killar som hette Anders, Magnus och Peter som hade väldigt svårt att hålla fingrarna i styr när de fått i sig några glas och inte heller drog sig för att tvinga till sig sex.
Det går inte att skylla på andra kulturer eller säga att våldäktsmän är monster. Inte alla män är våldtäktsmän, men alla våldtäktsmän är män. Och så länge män blir mer upprörda över att vi pratar om mäns våld mot kvinnor än det faktum att män faktiskt begår våld mot kvinnor kommer vi ingenstans.