The fire escape is leading the way...

På tal om att skita i brandrisken...
Igår gick brandlarmet på jobbet. Det var tidigt på morgonen och alla kollegor hade inte kommit än. Men dom som var där tog lydigt på sig ytterkläderna och traskade ut i den 10-gradiga kylan för att invänta brandkåren. Icke jag. Så länge jag inte SER eld så brinner det inte tänkte jag.  Nu bör noteras att jag stod i receptionen, fem meter från ytterdörren så jag kände mig rätt säker. Hade det varit en ljummen sommarmorgon hade jag förmodligen tagit chansen att få lite frisk luft, men 10 minusgrader i tunn kofta? No way Jose. Så jag stannade kvar och fortsatte trotsigt att stoppa ned påminnelser i kuvert.
Sen kom dom andra tillbaka in igen. En av dom frågade om jag var intresserad av lite mun-mot-munbehandling av brandmännen? Hell yeah! ropade jag som tänkte på gossarna från Nile City. Men det var visst bara ett grymt skämt ty alla brandmän hade redan lämnat byggnaden...

På kvällen när jag berättade om min olydnad för D blev han lite bekymrad:
-Men tänk om det varit en bomb i huset då?
-Bomb? Nä, sånt tänker vi inte ens på här...
För i Sverige känner vi oss så trygga, så trygga. Inget ont kan någonsin drabba oss. Eller?

Kommentarer :

#1: mattias

växeln har totalrenoverats så vi städar loss och rensar gamla pärmar å grejer. i en av pärmarna hittade jag en gammal (typ kopierad 700 gånger på 80-talet) lapp om vad vi har för proceedings om någon ringer och bombhotar sjukhuset. har aldrig sett den förut och inte ens tänkt på att det skulle kunna hända, hah.

skriven
#2: Ann

Jag har faktiskt med egna ögon sett min skola brinna ned, så jag borde ju vara mer riskmedveten... Men nä. Orka.

skriven
#3: Sofia

så tänkte jag också ända tills jag i december gick ut från en bio i Sthlm bara några meter och minuter efter att "bombmannen" sprängt sig...



Dock kan tilläggas att jag någon vecka efter sprängningen gick på Drottninggatan och hörde en hög smäll. Min reaktion var att titta mig omkring, konstatera att jag inte såg något konstigt och sen fortsätta promenera på i sakta mak. Som sagt - orka.

skriven
#4: Ann

Mm, vi är liksom uppväxta och invaggade med att INGET ont kommer att hända OSS.

Vilken tur att du inte kom ut tidigare!

skriven

Kommentera inlägget här :