Citat från en av deltagarna i 4:ans senaste svenska dokusåpa.
Nejdå, det är väl ingen större risk att jämställdheten går till överdrift i svensk tv just nu?
Mamma byter bo. Smaka på det namnet. Det framgår väl rätt tydligt var mamma hör hemma?
I boet såklart. Och pappa hjälper till. Om han är snäll.
I en annan kanal kan man se Bachelorette. Och visst har jag tittat på amerikanska varianten och förfasat mig, men i svensk tappning framstår det ännu mer mossigt och bakåtsträvande.
Jag stod ut i tio minuter. Förutom dom sliskigt lismande, oljehala odrägligt självsäkra playboysen hon tvingas dejta (själv skulle jag springa skrikande mot utgången), och bortsett från den meningslösa ytliga konversationen, så känns det så otroligt otidsenligt. Hej 50-tal liksom. Kvinnor ska vara vackra och charmiga prinsessor, bli uppvaktade, smickrade och swept away av en man (läs Stureplans-brat. Eller säljare från Karlstad).
Hade vi inte kommit längre än så här...?
Eh, nej tack. Jag är mätt.