Gick på promenad runt sjön idag. På träden satt lappar efter en bröllops-tipspromenad, med frågor som: I vilken stad förlovade sig Ola-Sixten och Kajsa-Berta (obs fingerade namn) och Vad heter brudgummens mor? På senare frågan föreslog D att vi skulle skriva dit Fat Slag som svarsalternativ... Men seriöst, jag förundras lite av den oerhörda självupptagenheten att ägna en hel tipspromenad åt sig själv. Det kan ju förstås vara en vän eller anhörig som ordnat underhållningen och brudparet är oskyldiga till det tilltaget, fair enough. Men fortfarande galet trist underhållning. Vem vill veta var brudparet tillbringade sin första dejt eller vad brudgummens ingifta morbror heter i andranamn? (Så är jag inte mycket för lekar på vuxenfest heller, kalla mig tråkig, I don´t care.)
Överhuvud taget förstår jag inte hela den där Bridezilla-grejen. Har aldrig någonsin drömt om vit långklänning med tillhörande slöja, kyrkbröllop (aldrig i helvete) eller att vara "prinsessa för en dag" (uääck). Lägg därtill att jag HATAR högljudda möhippor/svensexor på stan (Titta på oss, vi har klätt ut vår kompis i jättecrazy kläder och drar runt hen på stan på mesta möjliga förödmjukande sättet, ÄR VI INTE JÄTTEROLIGA?) och absolut inte förstår hur man kan slänga bort 100.000-tals kronor på en enda fest. När jag gifter mig för andra gången kommer det bli en enkel tillställning för att fira att TVÅ personer gift sig för att de älskar varandra och jag har inga som helst planer på att stå i centrum och spela diva. Men det kanske bara är jag...?
