Hand in glove

Förra veckan gjorde jag något som var way out of my comfort zone. Och jag klarade det. Min omgivning påstår t.o.m. att jag gjorde det rätt bra. Jag vet inte.
Jag har fortfarande inte tagit del av resultatet.
Men jag har för vana att inte tro på folk som ger mig komplimanger.
Innerst inne avfärdar jag det med att dom antingen:
*inte menar det
*är för fega/bekväma för att säga sanningen
*tycker synd om mig och vill trösta
*vill fjäska för att få någonting i gengäld
*eller vill ligga med mig

Rädd att framstå som stuck up och självgod berättar jag i stället tjänstvilligt hur dåligt jag gjort ifrån mig. Är det något jag är duktig på så är det att nedvärdera mina prestationer, skoja om mina tillkortakommanden och tona ned mina framgångar. Varför gör jag på detta viset? Dåligt självförtroende? Jantelagen? Falsk blygsamhet?
Jag blir så arg på mig själv. Varför framhäva misstag som andra kanske inte ens märkt annars? Varför saboterar jag för mig?
Nej, från och med nu ska jag go all Ranelid och tala om vad jag är BRA på.
Jag förklarar härmed att jag t.ex är riktigt duktig på att skriva!
Åtminstone när jag har lust, och lägger ner tid och möda. Inte som här dårå, där jag mest pladdrar ofokuserat om lättviktiga saker och...
Jaha, nä det varade ju inte så länge.
Men jag lovar verkligen att försöka bättra mig i framtiden.