Hand in glove

-Varför finns det så många svenska matord som är rude in English? undrar D.

 

Han levererar och serverar som bekant mat på en skola. Förra veckan berättade han att ovanligt många barn kom och frågade vad det var för mat och varje gång svarade han glatt: Oxpitt.

Först när han kom hem fick han veta varför de verkat så uppsluppna.

Andra skojiga feluttal är pitt i panna, potatismus och nötbög.

Nu börjar han oroa sig för att göra bort sig igen. Att y-ljud är svårt för en engelsman kan en förstå, men även potatismos verkar vara hart när omöjligt att uttala.

-Men kan du inte öva lite på det? Säg potatismoos.

-Potatismuuus?

-Nej, moooos.

-Potatismåss?

-Eller också kan du ju bara säga mashed potatoes... det går nog lika bra.

 

 

Jag vet inte... det där med att blogga, känns inte det väldigt 2007?
Här har det varit total bloggtorka på sista tiden, och ju längre tid som går desto svårare känns det att komma igen. Vet inte ens om jag har lust längre? Därför är jag nu tillbaka på min gamla adress, kände inte för att betala för domännamn när jag nästan aldrig skriver. Men vem vet, nu när hösten närmar sig kanske lusten återkommer...

 

Anyway, sommaren har faktiskt varit alldeles, alldeles underbar. Sagt med något förvånat tonfall, jag är inte direkt någon sommarälskare. Heta, fullpackade badstränder är för mig helvetet på jorden. Hatar ligga still och sola. Getingar, flugor, solsveda och svettiga sömnlösa nätter is not my cup of tea.
Men. Det har varit lagom varmt, vi har haft vår uteplats, vi har gjort inget och vi har gjort massor. Och rest. Upptäckt Sverige. Vilket är extra roligt att göra med en nysvensk som ser allt med nya ögon. Och läser allt med engelskt uttal, completely ignoring de där onödiga prickarna över a och o. Vilket gav upphov till nytolkningar av ortnamn i Skåne, som Bastard, Load´er up och Love town.

 

För övrigt har vi:

Suttit på otaliga klippor, njutit av utsikt och bränt axlar och näsa. Fast bara lite lagom.