It´s so easy to laugh, it´s so easy to hate

Det där med yttrandefrihet, det är tydligen svårt.
Vissa har fått för sig att det betyder Jag får säga vad som helst till vem som helst.
Klampa in på någons Instagramkonto eller Facebooksida och vräka ur sig första tanken som hoppar upp i hjärnan:
Du är ful. Du är äcklig. Du är fet. Du är sjuk i huvudet. Jag får ont i ögonen av att titta på dig.
När personen blir arg, ledsen eller försvarar sig blir svaret:
Jag får väl säga vad jag vill, vi har ju yttrandefrihet! Lite kritik får man faktiskt tåla om man har en öppen profil.
 
Om vi ska reda ut begreppen lite. 
Yttrandefrihet är en rättighet för medborgare i en demokrati att säga vad man tycker om politiker och kritisera makten utan att hamna i fängelse. Den ska vi vara rädd om.
(Många missförstår och tror att det också betyder att man inte får bli motsagd. Det är naturligtvis fel. Du har rätt att säga att ett parti är jättebra eller jättedåligt, jag å min sida har rätt att säga att jag tycker du har fel.)
 
Däremot betyder inte yttrandefrihet att det är ok att ge sig på, kritisera och mobba enskilda personer på nätet. Det är visserligen inte straffbart men det är elakt och väldigt onödigt. En bra regel är: Säg inget som du inte skulle kunna säga öga mot öga.
 
Låt oss ta ett exempel.
Du har ordnat en tillställning hemma i trädgården. Mitt under festen kliver okänd person in och säger:
-Du är ful. Du är äcklig. Du är fet. Du är sjuk i huvudet. Jag får ont i ögonen av att titta på dig.
Du blir så klart både arg och ledsen och ber personen att vara tyst och gå därifrån, varpå svaret blir:
-Jag får säga vad jag vill, vi har ju yttrandefrihet! Du får väl skylla dig själv som har öppen trädgård. Du kan väl sätta upp ett högt staket om du inte vill ha besök. 
Om de andra gästerna ingriper och ber dig sluta svarar du:
-Sluta vara så överkänsliga. Man får väl kritisera? Eller är det bara de som kommer med hyllningar som är välkomna? ÄR DETTA EN SEKT ÄLLER?
Skulle du tycka det var ok? Obs, retorisk fråga, självklart skulle du inte det. Samma gäller på nätet, capiche?
 
Om du ändå hävdar din rätt att vara otrevlig, komma med oombedd kritik eller mobba tycker jag du ska rannsaka ditt inre. Mår du bra? För du vet väl att det du säger om andra säger mer om vem du är själv än om dem.
 

What's the point of being rich if you can't think what to do with it?

Vi fantiserar om hur vi ska bo "om vi blir rika".
D: Och så vill jag ha en riktig garderob med gott om plats.
Jag: Oh ja, en walk in closet, det vill jag med ha. Min egen. Med divan. Och böcker... Och en champagnekyl!
D: I så fall vill jag ha en ölkyl! Och wifi.

Jag, eftertänksamt: ...så i stort sett vad vi drömmer om när vi blir rika är att sitta och dricka oss fulla i var sin garderob?

Sing me to sleep

Exempel på hur min dumma hjärna tar över på nätterna och stör mig med skitsaker.
Vi ska åka till pappa nästa dag. Jag tar med mat eftersom han har svårt att handla och laga mat. Jag planerar så det ska vara lätt att transportera och någorlunda snabb tillagningstid. Ja, och så gott förstås. Bland annat har jag köpt en påse mandelpotatis.

När jag gått och lagt mig kör hjärnan igång.
-Men mandelpotatis? Den ska ju kokas med skal på? Blir inte det väldigt jobbigt att skala med darriga händer?
Jag: Åh, det tänkte jag inte på. Men kan vi ta det i morgon, jag behöver sova nu.
Hjärnan: Eller... så kan man rosta den i ugnen!
J: Mhm. Kanske det. 
H: Fast... får det plats två formar i den lilla ugnen? Med tanke på att huvudrätten...
J: Men tyst nu! Jag vill sova.

Försöker föreställa mig att jag ligger på en strand och vilar. Jag börjar höra vågor.

H: Vi kanske ska ta med vanlig potatis istället? Har vi så det räcker?
J: Jag vet inte. KAN DU HÅLLA KLAFFEN NU?
H: *sårat* F´låt då.

Tystnad. Jag börjar slumra till.
H: Ris! Vi kan ta ris istället!

And so on.