It´s so easy to laugh, it´s so easy to hate

Det där med yttrandefrihet, det är tydligen svårt.
Vissa har fått för sig att det betyder Jag får säga vad som helst till vem som helst.
Klampa in på någons Instagramkonto eller Facebooksida och vräka ur sig första tanken som hoppar upp i hjärnan:
Du är ful. Du är äcklig. Du är fet. Du är sjuk i huvudet. Jag får ont i ögonen av att titta på dig.
När personen blir arg, ledsen eller försvarar sig blir svaret:
Jag får väl säga vad jag vill, vi har ju yttrandefrihet! Lite kritik får man faktiskt tåla om man har en öppen profil.
 
Om vi ska reda ut begreppen lite. 
Yttrandefrihet är en rättighet för medborgare i en demokrati att säga vad man tycker om politiker och kritisera makten utan att hamna i fängelse. Den ska vi vara rädd om.
(Många missförstår och tror att det också betyder att man inte får bli motsagd. Det är naturligtvis fel. Du har rätt att säga att ett parti är jättebra eller jättedåligt, jag å min sida har rätt att säga att jag tycker du har fel.)
 
Däremot betyder inte yttrandefrihet att det är ok att ge sig på, kritisera och mobba enskilda personer på nätet. Det är visserligen inte straffbart men det är elakt och väldigt onödigt. En bra regel är: Säg inget som du inte skulle kunna säga öga mot öga.
 
Låt oss ta ett exempel.
Du har ordnat en tillställning hemma i trädgården. Mitt under festen kliver okänd person in och säger:
-Du är ful. Du är äcklig. Du är fet. Du är sjuk i huvudet. Jag får ont i ögonen av att titta på dig.
Du blir så klart både arg och ledsen och ber personen att vara tyst och gå därifrån, varpå svaret blir:
-Jag får säga vad jag vill, vi har ju yttrandefrihet! Du får väl skylla dig själv som har öppen trädgård. Du kan väl sätta upp ett högt staket om du inte vill ha besök. 
Om de andra gästerna ingriper och ber dig sluta svarar du:
-Sluta vara så överkänsliga. Man får väl kritisera? Eller är det bara de som kommer med hyllningar som är välkomna? ÄR DETTA EN SEKT ÄLLER?
Skulle du tycka det var ok? Obs, retorisk fråga, självklart skulle du inte det. Samma gäller på nätet, capiche?
 
Om du ändå hävdar din rätt att vara otrevlig, komma med oombedd kritik eller mobba tycker jag du ska rannsaka ditt inre. Mår du bra? För du vet väl att det du säger om andra säger mer om vem du är själv än om dem.
 

Ja kvinnans lott i livet är densamma, det sa farmors mormors mor

När jag gör iordning tidskrifterna på jobbet ramlar det ut en receptfolder från Galbani som jag börjar bläddra i.
På framsidan står det: Moderna Mamman - i full fart. 12 italienska mödrar avslöjar sina recept när det är ont om tid!
Det Moderna i detta sammanhang är att mammorna inte måste tillbringa hela dagen i köket. Nejdå, den Moderna mamman har sina knep för att hinna med matlagningen, även när det är ont om tid på grund av, tja jag vet inte... Förvärvsarbete? Karriär? En gnutta eget liv? Men den Moderna Mamman behöver inte göra avkall på något.
"Giulia, Monica och alla andra har lika svårt att hinna med allt. Men på ett eller annat vis lyckas de ändå servera fantastisk mat varje kväll. Hur?"
Uppenbarligen inte genom att dela hushållsarbetet. Några Moderna Pappor syns nämligen inte alls till. Inga omoderna pappor heller.
Slutsatsen man måste dra av detta är antingen att
1. Pappor har gott om tid att laga mat och behöver inga tips
2. Pappor lagar inte mat över huvud taget
3. Moderna Mammor är alla ensamstående
eller
4. Hej Galbani. 1950-talet ringde och vill ha tillbaka sin kvinnorsyn

Originalupplagan är inte tryckt i det katolska Italien utan i Danmark, 2012. Landet där man bland annat sänder det omskrivna tv-programmet Blachman. Jag avundas sannerligen inte feministerna där...

Dressed me up in women's clothes, messed around with gender roles

Det lilla ordet hen är tydligen väldigt kontroversiellt. Jag kan inte förstå hur ett extra pronomen kan röra upp så mycket känslor. Varför bli så arg? Varför inte se hen som ett berikande av vårt språk hellre än att oroa sig för att förlora något?
Såg en intervju med Carolina Gynning där hon sa att hon blir så provocerad av debatten om hen och att hon ser framför sig ett könlöst samhälle där människor går omkring som robotar, utan färg. (Öh, för färg är bara tillåtet för det kvinnliga könet?) "Varför kan inte vi kvinnor bara få vara kvinna, jag älskar att vara kvinna!"

Ok, men så här är det. Det är ingen som sagt att vi inte längre får vara hon eller han. Jag är en hon och är glad och nöjd med det. Jag lever med en han som inte har någon önskan att vara något annat än en han. Men vi känner oss heller inte det minsta hotade av dem som av olika anledningar vill kalla sig hen.
Och Carolina, jag lovar att ingen vill ta ifrån dig rätten att klä dig i rosa och högklackat eller hur du nu vill visa upp din kvinnlighet. Men vi kan ju vara lite mer fördragsamma mot de som inte vill följa normen? I första hand är vi väl individer som inte nödvändigtvis måste vandra i samma fotspår som alla andra? Och varför pressa in våra barn i en färdig mall? Kan vi inte låta dem utvecklas fritt och bli den person de själva vill vara, inte den samhället förväntar sig pga deras kön?

Vill man inte måste man ju inte heller använda hen. Jag själv är fortfarande ovan och har bara använt det vid några tillfällen, so far. Och funnit det praktiskt och bra. T.ex i de fall där man faktiskt inte vet könet, i stället för det mer otympliga han/hon eller den personen. Eller när man inte vill peka ut någon, t.ex den enda killen. I vissa sammanhang spelar ju könet heller ingen roll. Men som sagt, det är alldeles valfritt om man vill använda det eller inte.

Riktigt jävla tröttsamt är argumentet som ständigt kommer upp: Hen betyder höna på engelska.
No shit? Ska det vara ett kriterium på ords lämplighet eller inte har jag här en lista på ord och namn som omgående bör strykas ur svenska spåket:
Barn. Damp. Damp-barn. And. Fart. Bra. Prick. Slut. Fack. Kant. Bad. Gun.
Vissa av dem kan jag personligen intyga att engelsmän finner mycket mer skrattretande än hen.

Glad påsk!