Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig

Åh vad dålig jag varit på att uppdatera sista tiden. Det beror på att:
Det varit jättestressigt på jobbet.
Mamma fick en stroke och hamnade på vårdhem.
Pappa har behövt extra hjälp.
Och det lär bli värre innan det blir bättre för till årsskiftet flyttar vi till nya lägenheten.
Den här veckan tar jag i alla fall igen en del jag missat. Som nattsömn. Och vara social.
Till helgen reser vi till Stockholm på en minisemester. Där ska jag bland annat träffa fina bloggvänner för första gången.
För övrigt kollade jag precis på Så mycket bättre. Mest för Pughs och Olles skull.
När Olle Ljungström flyttade till Sollebrunn, där jag jobbar en gång i veckan, var det en stor grej för mig och Josefin. En levande poplegend. I Alingsås! Nu har jag stött på honom flera gånger på biblan, jorå. (Med betoning på på, inte stött.) Har visat honom hur man lämnar tillbaka i automaten, jorå. Vi är nästan kompisar. Jorå. Eller nej, han vet inte vem jag är.
Men ändå. Han är en ikon.
Och Pugh... I tonåren var min kompis A fullständigt besatt av honom, på gränsen till stalker. Jag gillade honom också men inte riktigt på samma sätt. När han uppträdde på Bogrens i Skövde där vi bodde, häckade vi utanför efteråt i hopp om att träffa honom. Det gjorde vi inte. Däremot fick vi ett långt samtal med hans mamma som var hur trevlig som helst. Tydligen hade jag fått lite för mycket i mig och underhöll, med stora yviga gester, om hur Ying och Yang kämpar mot varandra. Har jag fått höra i efterhand. Öh... Nåväl, det är väl glömt och förlåtet nu hoppas jag.
Och visst gjorde Miss Li en fin cover på en av hans allra bästa låtar?

Julie, you know that I ain't for hire, but you can have me, you can trade me for your cigarette lighter.

Jens Lekman på Pustervik. Vackert, stämningsfullt, vänligt. Laidback publik. som till 90% består av hipsterflickor ca 25 år. står och nynnar och rör sig graciöst i små precisa rörelser i takt till musiken. Jag, D och vår fina vän David från Paris står allra längst fram, så ostört, fridfullt och rymligt att vi kan ställa våra glas på scenkanten. Jens är avslappnad och glad, musiken är underbar. Jag kommer att återvända, både till Pustervik och till Jens. Det är ett löfte.
(D filmade med mobilen. Man kan höra honom säga Ketchup?)

This world is full, so full of crashing bores

Har varit sjuk några dagar. Legat i sängen med laptop och iPad och kollat på skit-tv.
I Ensam mamma såg jag hon som redan i trailern berättade att hon ville ha "en riktig KARL" anordna en liten tävling för att skilja agnarna från vetet, eller KARLARNA från... öh jag vet inte? (Vad är en man om han inte är en riktig KARL? En okarl? En snopplös freak? Eller - gud förbjude i den heteronormativa dokusåpavärlden - en hen?)
Tävlingen gick ut på att en barack rökfylldes och sen skulle KARLARNA ta sig in där och dra ut mamman som låg på golvet. Efter att blivit utsläpad som en potatissäck ett antal gånger slickade sig mamman belåtet om läpparna och förklarade att det kändes bra att bli RÄDDAD. Jag kan tänka mig ett hundratal mer trevliga och meningsfulla saker man skulle kunna ägna sig åt om man nu verkligen vill lära känna någon som eventuellt ska bli ens partner och styvförälder till barnen. Det finns också egenskaper hos en partner jag uppskattar mer än förmågan att snabbt kunna släpa ut sin hona i håret ur brinnande grotta. Men det kanske bara är jag som inte känner behovet av att vara näpet hjälplös och beskyddad av stor stark KARL? Och som kan gå själv?
Sedan led jag mig igenom nästan ett helt avsnitt av Färjan och kände åter den totala alienationen från majoriteten av svenska folket (?) som verkar bestå av medelålders blonderade kvinnor som kallar sig Pantertanter när de raggar, bonnläppar som sjunger Köppäbavisan på karaoke i hopp om uppmärksamhet från det täcka könet och andra äckliga, hjärndöda fylltrattar som inte borde få föröka sig över huvud taget. Allt ackompanjerat av ihållande taktfast, vidrig dansbandsmusik.
I kväll är det Playa del Sol och Hollywoodfruar. Det är alldeles tillräckligt för att kliva upp från sängen och gå till jobbet, feber eller inte