Let´s face it, jag är en facebook-slut. Jag är vän med alla möjliga sorters människor där och har inga problem med det. Särskilt nu när man kan sortera vännerna i olika listor, och därmed välja vad man vill dela med vem.
Mina facebookvänner består mest av:
Familj, släktingar och vänner.
Arbetskamrater och kollegor.
Folk jag lärt känna via bloggandet.
Några kändisar som jag verkligen gillar. Tex Andres Lokko och Edwyn Collins.
Och så mina Morrissey-vänner. Här har vi människor från hela världen, som England, Mexico, Kroatien, Frankrike och Indonesien, som alla har det gemensamt att vi älskar Morrissey. Här får jag tips om tv-framträdanden, tidningsartiklar och andra nyheter. Säkert kommer jag träffa några av dom på någon konsert i framtiden. Det är som en egen liten familj.
Däremot förstår jag mig inte på människor (läs kärlekskranka män) som jag aldrig träffat, som inte har några gemensamma vänner eller intressen men som ändå vill bli min vän bara för att dom tycker "jag är vacker". Inte mycket att bygga en varaktig vänskap på där inte... Det finns dejtingsajter, vet ni det? Visserligen kostar det en slant men det är väl inte av ren snålhet ni är ute och raggar på Facebook?
Jag har verkligen FÖRSÖKT att hitta rubriker som inte är Morrissey-citat, men den där jäkla mannen har ju redan formulerat allt så bra...
skriven