Hand in glove

När jag var i tonåren var jag smärtsamt blyg, på gränsen till socialt handikappad.  Det är något jag jobbat hårt med för att komma över. Jag är fortfarande rätt tillbakadragen i större sällskap men få märker nog av blygheten idag. Plus att självförtroendet ökat med åren, man vågar ta för sig mer. Men den som aldrig lidit av blyghet kan nog inte föreställa sig hur svåra dom mest enkla saker kan vara...

Som 17-åring gjorde jag min första utlandsresa på egen hand, till England för att hälsa på en brevvän. Inte nog med att jag var sjukligt blyg, jag var dessutom väldigt flygrädd och det här var första gången jag skulle flyga ensam. För att lugna nerverna beställde jag en stor stark på flygplatsen. Det hjälpte lite men strax efter att planet lyft kände jag att jag behövde gå på toa. Jag var tveksam till flygtoaletter och vågade dessutom inte be mina medpassagerare att flytta på sig utan satt hellre fastnaglad i flygstolen och vred mig som en mask. Jag passar på att gå när vi landat, tänkte jag.
Men när jag kom ut i ankomsthallen möttes jag av brevvännen och hans mamma som ropade "Vi måste skynda oss, tåget går snart!" Jag vågade inte säga emot utan följde viljelöst med. Tågesan tog fyrtio minuter, och sen var det tio minuters promenad till huset. Vid det här laget var jag nära att explodera. Jag vågade inte dela mitt pinsamma predikament med dom. Jag hade hört att engelsmän är pryda och inte pratar om vissa saker. Om dom till exempel behöver gå på toa så säger dom att dom ska tvätta händerna. Det hade jag lagt på minnet och ville ju inte framstå som rude and vulgar.
Lättnaden var därför obeskrivlig när mamman själv frågade:
-Would you like to wash your hands before dinner?
-Yes! Jag vill väldigt gärna tvätta händerna! utbrast jag ivrigt. Hon måste trott att den där svenska flickan var synnerligen noga med handhygienen.
Hon följde med uppför trappan och visade dörren till badrummet. Jag gick in och blev stående där, stirrande i vantro. Hon menade verkligen tvätta händerna, för rummet jag stod i var bokstavligen ett BADrum. Där fanns ett badkar, ett handfat och en bidé. Jag kände förtvivlan och paniken stiga. Jag övervägde faktiskt att kissa i bidén men min goda uppfostran fick mig att avstå.
Så jag tvättade händerna och återvände sedan tappert till the dining room, en smula framåtlutad. Hela måltiden var en enda lång plåga. Först efter maten när jag blev visad runt i huset upptäckte jag att toaletten låg alldeles bredvid badrummet.
Gissa om det känns skönt att ha vuxit upp och fått aningens mer skinn på näsan...?

En osedvanligt awkward och bortkommen sjuttonåring.