Nu är det snart skyltsöndag. Här i stan har man Tomteparad. Ett i min uppfattning mycket överskattat evenemang som består av en musikkår som paraderar med allehanda utklädda tomtar och så sitter luciakandidaterna på ett flak och vinkar åt folket och hoppas på röster. Rätt underhållande var det i och för sig den gången då en hel skolklass var utklädda till adventsljus. Alla hade vita nattlinnen och en vit strutmössa som skulle föreställa lågan. Jag förvånades över att lärarna inte noterat den rysliga likheten med Ku Klux Klan...
Jag har vägrat närvara i flera år nu. Minns den gången vi ställt oss på en bra plats i god tid så att barnet skulle få se tomtarna. Precis när musiken hördes och paraden närmade sig sprang en massa hysteriska pensionärer ut framför oss och skymde därmed sikten för dom små åskådarna. Året därpå blev det ett sånt tumult att folk blev knuffade och någon höll på att ramla rakt på barnvagnen där 5 månader gamla bebisen låg. Nuförtiden beskådar vi möjligtvis spektaklet från fönstret när dom passerar. Det räcker utmärkt väl.
I staden jag växte upp hade man förresten ingen officiell Lucia. Istället utsågs Årets Snövit. 8 kandidater, ålder ca 13-15, kunde beskådas i lokaltidningen och man fick rösta på vem som var mest Snövitig. Hur man nu avgör sånt? Förmodligen var det den sötaste som vann. Eller, förmodligen ännu troligare, flickan med mest släktingar och vänner. Dom andra flickorna fick då bli dvärgar. Öh, hur kul kan det ha varit? Nu hade jag ändå aldrig kommit på tanken att anmäla mig till någon som helst skönhetstävling. Men att bli utsedd till Prosit eller Butter och stå och läsa varsin fyraradersvers på torget framför hela stan, nej jag hade nog hellre DÖTT än att utsättas för det traumat..