På onsdag är det ett år sedan D flyttade till Sverige. Detta måste förstås firas!
Mycket har hänt under året.
Han har börjat på på SFI, Svenska för invandrare. (Eller Svenska för idioter enligt en annan förvirrad engelsman som hamnat här på grund av kärleken...)
Han har fått jobb som chaufför/bambatant.
Han har fått kraftigt revidera sin teori om att det aldrig regnar i Sverige.
Och kommit fram till en ny överraskande iakttagelse: Regn i Sverige är blötare än i England. Jojomensan.
Han har också kommit över den första förtjusningen över det svenska naturlandskapet efter daglig pendling mellan Alingsås och Borås, inofficiellt Sveriges tråkigaste väg. "Trees, trees and more fucking trees..."
Han har däremot inte sett någon älg än, till sin stora besvikelse.
Och kan fortfarande nästan ingen svenska. Han förstår en del men vill ogärna prata. Eftersom alla tittar konstigt och frågar "Va?" när han försöker. Säger han i alla fall.
Så han hankar sig fram med följande repliker:
1. Jag förstår inte.
2. Jag vet inte.
3. Skit samma.
Om inte det hjälper kan man ju alltid dra till med gamla hederliga "Sorry, I´m english".
En ursäkt så god som någon...