England är ju inte precis berömt för sitt kök. Till stor förvåning för engelsmännen själva som inte för sitt liv kan förstå att inte alla älskar stabbiga puddingar och flottdrypande chips. Jag har lika svårt att förstå hur man kan servera vitlöksbröd till pizza. Jag menar bröd med massor av fett. Och så mer bröd? Med massor av fett...
Maten har dock blivit bättre med åren om jag ska vara rättvis. Och en sak som vi får tacka engelsmännen för är att dom skapat "indian food". Bästa måltiden var a pig out på en indisk restaurang. Vi åt poppadoms, två sorters naanbröd, tre side dishes, huvudrätt och en liten complimentary mintlikör som lämnades fram tillsammans med dom obligatoriska varma handdukarna. D kunde inte dricka öl resten av kvällen. Bara så ni fattar hur PROPPMÄTT han var.
Vad jag kommer sakna mest
Engelska crisps. Varför har vi så få smaker att välja på i Sverige? Som tex träkolsgrillad kyckling, skinka med senap eller Mango chutney. Dessutom gillar jag storleken på påsarna, precis lagom. Tyvärr är chips svåra att transportera hem, vi köpte två stora påsar med sex små inuti. Det var en hel del luft som tog upp väskutrymmet, men hellre det än att allt var i smulor. Har vi några chips kvar nu? The answer is no.
Vad D kommer sakna mest
Alltså jag älskar hotellfrukostar, oavsett. Men för D var det ren njutning med en riktig engelsk frukost. Som han har saknat "riktigt" bacon och "riktiga" korvar.
Största missen
Sista måltiden intogs på Stanstead airport. Jag har alltid velat äta på en sån här sushi-restaurang med löpande band and it was delicious. Fast när vi ätit färdigt kom D på att vi inte ätit fish and chips en enda gång! Håhajaja. Det får stå högt på to-do-listan till nästa gång. I juli åker vi tillbaka. Längtar redan...
åååhhh det finns inget godare än ham and mustard crisps. fatta hur många sådana jag trycker i mig på jobbet.
skriven