Vid middagsbordet.
-Så vad är det här? frågar jag.
D stirrar fånigt på tallriken jag pekar på.
-I should know but I just can´t remember...?
(Märk väl att han jobbar med att köra ut och servera skolmat.
-Tallrik. Tall-rik.
-Ah, of course.Tällrick.
-Ja, just det! Tallrik.
-I know this though! säger han och håller upp besticken. -Kneeve och... Ched!
-Ok... fast det där är en GAFFEL.
And so on and so on.
Jag har fortfarande inte gett upp tanken på att vi ska kunna konversera på svenska inom de närmaste tio åren. Men så är jag också en obotlig optimist.
0