Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig

Åh vad dålig jag varit på att uppdatera sista tiden. Det beror på att:
Det varit jättestressigt på jobbet.
Mamma fick en stroke och hamnade på vårdhem.
Pappa har behövt extra hjälp.
Och det lär bli värre innan det blir bättre för till årsskiftet flyttar vi till nya lägenheten.
Den här veckan tar jag i alla fall igen en del jag missat. Som nattsömn. Och vara social.
Till helgen reser vi till Stockholm på en minisemester. Där ska jag bland annat träffa fina bloggvänner för första gången.
För övrigt kollade jag precis på Så mycket bättre. Mest för Pughs och Olles skull.
När Olle Ljungström flyttade till Sollebrunn, där jag jobbar en gång i veckan, var det en stor grej för mig och Josefin. En levande poplegend. I Alingsås! Nu har jag stött på honom flera gånger på biblan, jorå. (Med betoning på på, inte stött.) Har visat honom hur man lämnar tillbaka i automaten, jorå. Vi är nästan kompisar. Jorå. Eller nej, han vet inte vem jag är.
Men ändå. Han är en ikon.
Och Pugh... I tonåren var min kompis A fullständigt besatt av honom, på gränsen till stalker. Jag gillade honom också men inte riktigt på samma sätt. När han uppträdde på Bogrens i Skövde där vi bodde, häckade vi utanför efteråt i hopp om att träffa honom. Det gjorde vi inte. Däremot fick vi ett långt samtal med hans mamma som var hur trevlig som helst. Tydligen hade jag fått lite för mycket i mig och underhöll, med stora yviga gester, om hur Ying och Yang kämpar mot varandra. Har jag fått höra i efterhand. Öh... Nåväl, det är väl glömt och förlåtet nu hoppas jag.
Och visst gjorde Miss Li en fin cover på en av hans allra bästa låtar?

Kommentera inlägget här :