Senaste boken jag lånade på biblan:
www.nicoshop.se
En minnesresa för oss som är födda på 60-, 70-, 80- och kanske t.o.m 90-talet.
Jag själv minns min barndoms postorderkataloger från Rowells. Jag fick klippa i dom gamla, utgångna katalogerna. Jag gjorde collage, klistrade in bilder på vackra damer i korsett och stiliga herrar i morgonrock i nya miljöer med möbler och prylar, också urklippta ur kataloger. Ett slags dockskåp i kollegieblockformat.
Hemma fanns inga veckotidningar (mamma var helt ointresserad av att läsa om smink, kläder och trams) så katalogerna var mitt enda titthål in i en aningens glamorösare värld än den jag själv levde i. Kanske var det mammas chosefrihet som ledde till att jag i ren protest blev väldigt road av just kläder och smink. Och modehistoria.
Chanel och Yves Saint Laurent i all ära, det var postorderversionen av modet som vanliga människor fick nöja sig med på den tiden. Jag minns träningsoverallerna, sparkdräkterna, nylonskjortorna, dom blommiga klänningarna i bomullsfrotté och männen i polotröja med halsband och tajta rutiga polyesterbyxor som såg sticksiga ut.
Att bläddra i den här boken är en resa bakåt i tiden. Till det ohyggligt fula, smaklösa, neonfärgade, stormönstrade, praktiska, lättvättade förflutna som vi alla är en del av.
Det känns som det var igår jag hade pudelrufs, gubbyxor och aprikosfärgad jacka, men det var visst 1985 nån gång...
(Jag försökte förgäves föreställa mig en situation där tre män ledigt och otvunget hänger tillsammans enbart iklädda matchande klatschigt färgade underkläder i ribbad bomull. Inte det minsta homoerotiskt, närå, bara casual heteromanligt umgänge. Najs. Eller man kanske skulle säga groovy...)
Hahah, sexigt!
skriven