Måndag och jag är som vanligt trött och outsövd. Jag brukar ha svårt att somna på söndagar efter helgens sovmorgnar... Men inte den här gången.
Däremot väcktes jag klockan tio över två på natten av D som satte sig, böjde sig ner och gav mina bröst varsin puss och meddelade att han räknat dem och kommit fram till att de var två.
Sen la han sig ner med ryggen mot mig och vägrade svara på frågor som:
-Och???!!!
-Varför väckte du mig?
-Öh? Och vaddå två? HUR MÅNGA HADE DU FÖRVÄNTAT DIG?
Först därefter slog det mig att han måste pratat i sömnen. Det var ett tag sen sist...
Sen låg jag vaken i timmar och kunde inte somna om. Lyssnade på måsskrän och var allmänt sur över att ha blivit väckt.
I morse frågade jag om han mindes något, men det gjorde han inte. Påstår han. Fan tro´t.