Såg en intervju med Carolina Gynning där hon sa att hon blir så provocerad av debatten om hen och att hon ser framför sig ett könlöst samhälle där människor går omkring som robotar, utan färg. (Öh, för färg är bara tillåtet för det kvinnliga könet?) "Varför kan inte vi kvinnor bara få vara kvinna, jag älskar att vara kvinna!"
Ok, men så här är det. Det är ingen som sagt att vi inte längre får vara hon eller han. Jag är en hon och är glad och nöjd med det. Jag lever med en han som inte har någon önskan att vara något annat än en han. Men vi känner oss heller inte det minsta hotade av dem som av olika anledningar vill kalla sig hen.
Och Carolina, jag lovar att ingen vill ta ifrån dig rätten att klä dig i rosa och högklackat eller hur du nu vill visa upp din kvinnlighet. Men vi kan ju vara lite mer fördragsamma mot de som inte vill följa normen? I första hand är vi väl individer som inte nödvändigtvis måste vandra i samma fotspår som alla andra? Och varför pressa in våra barn i en färdig mall? Kan vi inte låta dem utvecklas fritt och bli den person de själva vill vara, inte den samhället förväntar sig pga deras kön?
Vill man inte måste man ju inte heller använda hen. Jag själv är fortfarande ovan och har bara använt det vid några tillfällen, so far. Och funnit det praktiskt och bra. T.ex i de fall där man faktiskt inte vet könet, i stället för det mer otympliga han/hon eller den personen. Eller när man inte vill peka ut någon, t.ex den enda killen. I vissa sammanhang spelar ju könet heller ingen roll. Men som sagt, det är alldeles valfritt om man vill använda det eller inte.
Riktigt jävla tröttsamt är argumentet som ständigt kommer upp: Hen betyder höna på engelska.
No shit? Ska det vara ett kriterium på ords lämplighet eller inte har jag här en lista på ord och namn som omgående bör strykas ur svenska spåket:
Barn. Damp. Damp-barn. And. Fart. Bra. Prick. Slut. Fack. Kant. Bad. Gun.
Vissa av dem kan jag personligen intyga att engelsmän finner mycket mer skrattretande än hen.
Glad påsk!