Livet är fullt av kompromisser, right? Man kan inte få sin vilja fram jämt, om man nu inte lever ensam förstås. Även om jag och D är superkompatbibla rent musikmässigt (enligt Last-fm) har vi inte alltid samma åsikter. Jag tycker t.ex att vi bor utmärkt som vi gör just nu men förr eller senare måste vi flytta pga utrymme etc. Jag vill alltså helst stanna kvar i centrala stan medan han vill bo naturskönt med utsikt över skog och sjö och helst inga grannar i närheten. Svårt att kompromissa där...
Vi har också svårt att enas om vilken soffa vi ska köpa. Jag vill ha en mjuk, djup soffa i tyg med massor av kuddar. D vill ha en hård svart lädersoffa. Ryyys.
Så jag föreslog att vi får bestämma var sin sak, i sann demokratisk anda. En bestämmer var vi ska bo, within reason förstås, och den andra får bestämma soffa.
Frågan är förstås, kan jag stå ut med att leva in the middle of nowhere och tvingas ta bil vart jag än ska? Men med fin utsikt och skön soffa.
Eller betala priset för att bo bekvämt i stan och stå ut med en skitful soffa?
(Det lutar starkt mot att jag överger rätten att välja soffa...)