The bitterest pill is hard to swallow

Igår berättade jag på Facebook att jag träffat Olle Ljungström på jobbet.
Har jag gjort förr i och för sig, men den här gången fick jag undervisa honom i den svåra konsten att använda återlämningsautomaten. (Han var jättetrevlig by the way)
Sluta skryt! kommenterade Josefin. Men jag vet att hon var lite avis.
Innan hon flyttade till England hade hon gett sin högra arm för att få träffa Olle.
Men nu har hon dragit vidare mot bättre jaktmarker för stalkers och popnördar.
Idag kände hon sig manad att returnera att hon blivit raggad på av sångaren i Spandau Ballet.
Not bad, not bad at all.
(Även om han är äldre än hennes mor, och sett sina bästa dagar by now.)
Jag var dock mer impad den gången hon satt bakom legenden Paul Weller på en färja.
I LOVE PAUL WELLER!!!
Nej, hur ska man över huvud taget kunna tävla med någon som bor strax utanför London?
You win, Jossan! Nöjd nu?



Kommentarer :

#1: Josefin

Inte nog med att jag blev raggad på av honom - han är en STAMMIS på vår pub. (Och tills igår hade jag ingen aning om att han sjöng i Spandau ballet en gång i tiden, haha)

skriven
#2: Hand in glove

Jag hade inte heller känt igen honom...

Förresten, var det Tony Hadley eller Martin Kemp? För Kemp bor tydligen i närheten, enligt invigd källa.

skriven
#3: Josefin

Tony!

skriven
#4: Hand in glove

Är jag ytlig om jag tycker han var snyggare förr?

Och förresten - han ska ge sjutton att kommentera min dotters rumpa, gubbstrutten.

skriven
#5: Josefin

Hey, jag sa aldrig att han var snygg! Varken då eller nu. Men never the less en riktig popstjärna.

skriven

Kommentera inlägget här :